Jag undrar stillsamt hur Socialdemokraterna ska få en negativ spinn på denna nyhet.
Konjunkturinstitutets nya prognos fortsätter att måla upp en ljus bild
av svensk ekonomi. Nära 200 000 fler personer kommer i jobb de närmaste
åren, arbetslösheten går ner mot 3 procent och hushållens plånböcker
är i år mer välfyllda än på många år.
Powered by ScribeFire.
3 kommentarer:
Tja, det går säkert att hitta något för att försöka plocka poäng. Det är väl det politiken i opposition går ut på antar jag, att alltid kritisera oavsett vad de styrande gör. Tråkigt och förusägbart men de som råkar befinna sig i opposition måste väl göra något för att motivera sig själva? :)
Däremot så verkar inte Svenskt näringsliv vara så positiva inför framtiden - "Efter årets havererade avtalsrörelse med för höga lönekostnadsökningar som resultat fanns ingen annat alternativ till stigande inflation och så småningom risk för en 'hårdlandning' av ekonomin." säger Urban Bäckström med anledning av höjningen av reporäntan.
Jag blir matt. Skulle 10% på 3 år vara en havererad avtalsrörelse, jämfört då med många vd-löner som stiger abnormt, och företag som gör gigantiska vinster? Sådana här uttalande får mig bara att undra vad det är för en människosyn som ligger bakom det hela?
En sjuksköterska har efter 3-4 års utbildning en rejält kass ingångslön, samma för lärare som behöver plugga än längre på högskole-nivå(med studielån och allt annat vad det innebär i avsaknad av inkomst under dessa år). 10% på 3 år är rimligt.
Andelen anställda som arbetar ordentligt med övertid har ökat rätt rejält sista åren, vilket borde betyda att man känner för sitt företag och jobbar hårt, att då få 10% på 3 år kan knappast vara orimligt!
Jodå visst ökar inflationen. rudimentära ekonomiska kunskaper parat med sunt förnuft säger att en löneökning med 10% till 1 miljon kommer att öka konsumtionen mer än en löneökning på 40% till en person.
Det är konsumtionen som driver inflationen, inte löneökningar i sig. VD-lönerna som redovisades av LO var löner för 50 chefer, 50! Hur kan man ens komma med detta som argument är oförståeligt för mig och enbart ett sätt att använda avundsjukan som "vapen" i debatten.
Jag är för att det finns löneskillnader i samhället, att kämpa mot klyftor genererar inga positiva samhällseffekter, däremot ska social migration underlättas. Folk ska ha lätt att ta sig ur eller in till en annan inkomstnivå.
Jag tycker även att det är förvånande att statsanställda alltid framhålls som exempel i lönedebatten, att lönen är så låg beror naturligtvis på att det inte finns konkurrens på området, inte ens brist på sjuksköterskor driver upp lönerna. Ett statligt problem och lysande exempel på varför staten inte ska bedriva verksamhet inom servicesektorn, särskilt inte monopol.
Mitt sunda förnuft eller kanske snarare mitt empatiska och medmänskliga jag tycker att 10% på 3 år är vad man bör ha, särskilt i dessa strålande tider. Allt annat hade varit småsint och snålt. Att säga att det är en "havererad lönerörelse" får mig att undra om han tycker att lönerna kanske skulle sjunka för att det ska vara en ok lönerörelse??? Jag märker att du inte direkt argumenterar emot detta så jag antar att inte heller du tycker att det är fel med 10% på 3 år, även om det generellt såklart leder till högre inflation att ge 10% till en miljon vs 40% till några tusen. Eller vad tycker du annars hade varit en rimlig löneökning för "arbetare" (i brist på bättre begrepp för icke-chefer)?
Just avundsjukan är nog ett starkt incitament skulle jag tro, där prickar du rätt - varför skulle någon nöja mig med väldigt lite när man hör vad vd:n och närmsta chefer ger sig själva för löneökningar? Överhuvudtaget tror jag det sticker rätt rejält hos de som inte tjänar så mycket när de dag för dag läser om miljonbonusar och fallskärmar för chefer, glädjen över att få 350:- extra i kuvertet tror jag blir ganska liten faktiskt. Och därmed motivationen att göra ett bra jobb?
Ibland hör man det gamla mossiga argumentet om att ett företag måste betala si och så mycket för en chef därför att marknaden "kräver" det. Det är ju befängt skulle jag säga. Det finns hur många kompetenta personer som helst som skulle klara av jobbet hur bra som helst, om man brydde sig om att kolla utanför den krets styrelsen golfar med. Om inte annat vore det väldigt intressant att outsourca ledarskapet till Indien t ex. För en spottstyver dessutom! :)
Faktum är att det nog skulle funka bra i vissa fall. Särskilt på min firma, min chef syns sällan till förutom när det drar ihop sig till veckomötet (då han får tillfälle att klappa sig själv på axeln och skyffla iväg diverse floskler). Samtidigt har jag sedan ett tag tillbaka samarbetat med ett utvecklar-team i Indien och det funkade alldeles utmärkt (förutom tidsskillnaden och lite annat), så varför inte lägga ut vissa chefsroller på entreprenad också? Billigare, och troligtvis mer dynamiskt och potent ledarskap! Eller vad tror du?
Skicka en kommentar