Jag ska naturligtvis inte vara värre och bidra med min länk, delvis för att jag hatar folk som vill hota till tystnad men även för att jag anser mäklare vara inkompetenta människor som inte bryr sig om sina kunder.
http://folin.nu/blog/2009/06/22/bostadsmaklare-ett-serviceyrke/
Skulle länken försvinna, inte fungera eller på annat sätt bli micklad med så har jag gjort en Copy/Paste nedanför samt även en screengrab är gjord. Vill du ha de sparade filerna så kommentera in var jag ska skicka den.
I en artikel i Världen idag för ett och ett halvt år sedan, (”Mäklaretik som affärsidé”), berättade mäklaren Per Karlqvist
på 2000Mäklarna, som numera verkar under namnet Husera, om hur viktigt det är att ha tydliga etiska regler inom
fastighetsmäklarbranschen:
- Det handlar om att jobba aktivt med respekt för
kunden i varje situation.
Under hösten sålde min före detta flickvän Malin
och hennes syster det radhus som de växte upp i. Själva processen med att sälja
huset började den åttonde september när uppdragsavtalet med Per Karlqvist som är
grundare och vd för Husera skrevs under. Vad Malin och hennes syster då inte
visste var att det definitivt inte skulle bli någon trevlig upplevelse.
Ett
par tecken på att det inte skulle vara en dans på rosor kom ganska tidigt, men
det var små detaljer som det inte lades särskilt mycket vikt vid. Inför
visningen gicks varje rum igenom med kommentarer kring hur man borde möblera för
att det skulle se så trevligt ut som möjligt. Här tyckte mäklaren vid ett
tillfälle att en sekretär absolut skulle bort eftersom den såg gammal ut, men
vid ett annat tillfälle tyckte han den skulle vara kvar eftersom den var
charmig. Någon konsekvens i resonemanget fanns inte att se.
Innan radhuset
lades upp på Huseras webbsajt gick systrarna igenom objektsbeskrivningen och
bilderna och godkände dem, med några mindre ändringar i texten – framför allt
grammatiska fel och kommatecken. Mäklaren kommenterade att han aldrig sett några
så engagerade i sin husförsäljning som dem, vilket han i ett senare samtal
menade var ironiskt menat, ”men det förstod ju såklart inte ni”. Den första
visningen på söndagen gick bra, men när Malins syster kom hem efter den andra
visningen, på måndagen, var ytterdörren mot trädgården vidöppen och stearinljus
brann för fullt runt om i huset. Det verkade som att mäklaren haft väldigt
bråttom att komma iväg. En stund senare ringer mäklaren till systern och ber
henne att hålla i en extra visning. Ingen förklaring till varför stearinljusen
brann och dörren var öppen gavs. Efter en stund, vid halvåttatiden kommer det
sista paret som ville titta på huset. Systern gör så gott hon kan med att visa
paret runt i huset. Parets kommentar, “vi har förstått att ni vill sälja huset
så snabbt som möjligt”, gjorde systern lite förbryllad. Någon sådan situation
förelåg inte alls, systerns nya boende var inte ens klart än. Varför paret hade
fått den uppgiften var svårt att förstå.
Precis när det sista paret hade
lämnat huset sent på måndagskvällen kom det ett sms från mäklaren som skickades
till systrarna och alla som hade anmält intresse, där han förklarade att sista
möjligheten för nya budgivare att lägga bud var på onsdag klockan 12:00, det
vill säga mindre än två dygn senare – eller en arbetsdag. När han skickade smset
hade det bara kommit in ett bud, som låg under utgångspriset. Detta var
ingenting som systrarna och mäklaren hade kommit överens om; mäklaren agerade
helt på eget bevåg. Om man är på jakt efter ett radhus för ett par miljoner
kronor kanske man behöver åtminstone ett par dagar på sig att bestämma sig för
hur mycket man är beredd att betala. Att ordna lånelöfte från banken och göra
jämförelser med andra objekt kanske inte hinns med på en arbetsdag. Malin ringde
efter en stund upp mäklaren och undrande hur han hade resonerat och varför han
inte meddelat systrarna sin strategi. Svaret lät inte vänta på sig: Malin ”hade
tagit ifrån [honom] glädjen med [hans] jobb” och han kunde minsann sin sak för
han hade jobbat med det i 13 år. Han påpekade också att systrarna hade lagt sig
i precis allt, ner till minsta kommatecken (det var ju deras hus och han
arbetade för dem). Passade inte mäklarens arbetsmetoder kunde ju systrarna
anlita en annan mäklare var budskapet, vilket inte är det lättaste när
annonsering och visning är avklarat. Som spekulant blir man misstänksam om ett
objekt återkommer på marknaden en kort tid senare.Den korta budgivningsperioden
skulle senare visa sig få tråkiga konsekvenser.
Systrarna kom fram till att
det skulle verka märkligt att ta tillbaka uttalandet i sms:et men berättade för
mäklaren att det kändes märkligt att mäklaren fattade den typen av beslut på
egen hand utan att konsultera säljarna. Budgivningen gick trots allt ganska bra.
När budgivningen slutligen stannat av på fredagen så fanns tre budgivare som
hade bjudit nära eller över fyra miljoner kronor. Skillnaden mellan de tre
högsta buden var inte särskilt stor. Mäklaren skickade därefter ett sms
(”[Köparna] köper ert hus för 4.030.000 :-! Grattis! Återkommer snart med mer
info. /Per”) där han bara konstaterar att paret med det högsta budet köper
huset. Det var inte alls självklart att systrarna ville sälja till de som lagt
det högsta budet. Även andra aspekter som tillträdesdatum spelar stor roll och
personkemi spelar roll. Nåväl, Malin skickade ett sms tillbaka där varje ord
vägdes på våg för att inte göra mäklaren upprörd, eftersom Malin inte visste med
vilket humör mäklaren skulle svara. Smset innehöll glada utrop och en undran om
önskat tillträdesdatum och när kontrakt skulle skrivas med mera. Genast fick hon
ett nytt sms (”Du förnekar dig inte, Malin. Jag skrev precis att jag snart
återkommer med mer info. tröttsamt…”) i otrevlig ton.
Malins syster kunde
inte följa med när det var dags att skriva kontrakt så jag följde med som stöd.
Av köparna deltog endast mannen. När kontraktet gicks igenom uppstod frågetecken
kring en formulering som löd ”Fastigheten belastas inte av servitut och/eller
nyttjanderätt” och sedan en till rad längre ner som löd ”Last, Avtalsservitut:
Villa Last, Avtalsservitut: Ledning”. Mäklaren kunde inte svara på varför det
stod så i kontraktet, vilket både köparen och vi ansåg vara märkligt. Mäklaren
borde veta vad som står i kontraktet han upprättat. För att Malin skulle kunna
skriva under kontraktet å sin systers vägnar hade en fullmakt tecknats. Den
innehöll alla de uppgifter som var relevanta och var definierad för att enbart
gälla den aktuella husaffären. Systrarna hade dessutom specifikt frågat om de
hade någon mall för fullmakt som de kunde använda, men då fått svaret att de
kunde skriva den själva. Köparna hade däremot fått en mall av mäklaren som de
använt. Mäklaren mumlade något om att fullmakten kanske inte var helt rätt, men
den fullmaktsmall som mäklaren skickat till köparen innehöll samma uppgifter, så
vari problemet skulle bestå framkom inte. Mäklaren sade till köparen att ”om du
accepterar fullmakten så är det väl okej”. Antingen är fullmakten OK eller så är
den det inte. Köparen hade dessutom inte den juridiska kompetens som krävs för
att avgöra om en fullmakt är giltig eller ej. Mäklaren verkade inte heller ha
koll på att när kontrakten är på flera sidor bör alla signeras, inte bara det
sista, vilket orsakade osäkerhet och förvirring hos köparen. Det visade sig
också att köparna ville ha ett sent tillträdesdatum. Om detta hade kommit fram
under budgivningen så är det möjligt att systrarna hade valt nästa budgivare, om
denne ville ha ett tidigare tillträdesdatum.
Resten av mötet avlöpte utan
större incidenter, men när köparen gått ville Malin ha en diskussion med
Mäklaren om de samarbetsproblem som uppstått under säljprocessen. Det urartade
ganska snabbt med att mäklaren började skälla ut Malin och säga att hon var
“äcklig” och ”en väldigt otrevlig och obehaglig människa” och frågade om hon var
”dum i huvet”. Han tyckte även synd om mig som var tillsammans med en människa
som Malin. Jag blev helt paff när utskällningen började, men insåg efter en
stund att jag kunde spela in utskällningen på min mobiltelefon, vilket jag
gjorde. Citaten är transkriberade från inspelningen och är ordagrant återgivna.
Han fortsatte med att förklara att ”jag tänker inte stå till svars för dig mer!
Jag tänker inte svara mer på dina frågor! Jag bara vill att du går härifrån”.
Han hotade dessutom med att ringa polisen. Detta sades alltså innan alla
detaljer kring husförsäljningen var avklarade, såsom besiktning. Efter
ytterligare ett par minuter med utskällningar från mäklaren gick vi
därifrån.
När besiktningen av huset var klar hade ett par punkter på saker
som borde åtgärdats uppkommit. Ingenting var av akut karaktär och inget var
heller förvånande med tanke på husets ålder, förutom en mindre fuktskada i
köket. I beskrivningen av objektet stod dessutom uttryckligen att huset var i
behov av renovering på flera områden. Köparna ville få köpeskillingen sänkt med
ett betydande belopp, från 4 030 000 med 58 500 till 3 971 500 på grund av de
identifierade renoveringsbehoven. Köparna ansåg att de på grund av den korta
tiden från visning till att budgivningen var klar, inte kunde kontrollera skador
på exempelvis fönster och badrum ordentligt. Till slut gick systrarna med på att
sänka köpeskillingen med 25 000 kronor för att finansiera ett nytt köksgolv och
en ny kyl, vars kondenskärl var orsaken till fuktskadan på golvet. Nu var
köpeskillingen nere på samma nivå som nästa budgivare. Detta problem hade
säkerligen kunnat undvikas om budgivarna hade haft möjlighet att inspektera
huset innan budgivningen avslutades.
Mäklaren kontaktades, som skrev ett
tillägg till köpekontraktet med den nya köpeskillingen, 4 005 000 kronor. Malin
skrev under tilläggspappren och ett par dagar senare kom ett av exemplaren i
brevlådan, men utan köparens underskrift. Det är lätt att tycka att det ingår i
mäklarens jobb att kontrollera att alla papper har blivit undertecknade och är
giltiga innan de skickas iväg.
På tillträdesdatumet visade det sig att den
nya köpeskillingen inte stod på de papper som skulle undertecknas på banken,
vilket ledde till att den ursprungliga köpeskillingen användes när pengarna
överfördes, vilket medförde att ytterligare överföringar av pengar och
underskrifter av nya papper behövde göras några dagar senare, efter att allt
egentligen skulle vara helt färdigt och avslutat.
Malin författade efter allt
detta ett mail där det mesta av det ovan stående beskrevs och ansåg att
mäklarens arvode skulle sänkas till en procentsats på utgångspriset i stället
för det slutgiltiga priset, vilket eftersom slutpriset blev omkring en halv
miljon över utgångspriset var en ansenlig summa. Mäklaren accepterade efter ett
tags funderande, vilket kan ses som ett erkännande av han brustit i hanteringen
av sitt uppdrag som mäklare.
