Uppföljning av Littorin

Det verkar som att avslöjandet kring arbetsmarknadsminister Littorins fejkade examen från ett postorderuniversitet inte bara var ett scoop från en blogg. Neo rapporterar nu att avslöjandet var ett led i en kampanj från en högerfalang att smutskasta arbetsmarknadsminstern för att han försvarar "den svenska modellen".

Klart att jag gärna vill ha förändringar i den men att gå så långt att det blir en smutskastningskampanj är fel och obehagligt, är det på den nivån som den politiska förändringsdiskussionen ska ligga nu?

Konservativ liberalism

Nu avgår Lejonkungen och ska ersättas, Folkpartiets valberedning har föreslagit att Björklund, den gamle skolläraren, ska bli ny partiledare för socialliberalerna.

Ska vi nu få se en nydanande konservativ liberalism? Är detta det sista dödsrycket för de gamla socialliberalerna som en gång började sin bana inom fp? Jag kan alltid hoppas, socialliberal är en självmotsägelse, du kan inte vara för individens rättigheter genom att tvinga folk att vara liberala i samhället.

Vad kan detta betyda för folkpartiet i stort, vilken falang kommer att ta över? Det är många frågor som nu måste surra i huvudet på alla väljarna, kanske kommer Nyamko/Rojas att få mer att säga till om under en Björklundsk "ministär"?

Jag hoppas iofs fortfarande på att Folkpartiet vägrar att följa valberedningens förslag och helt på egen hand väljer Birgitta Olsson, det skulle vara roligt och framåt samt att vi desillusionerade äkta liberaler behöver en ny "chefsideolog" efter det att Fredrik Federley sålt sig själv i FRA omröstningen, tydligen var makten viktigare än principerna.

Nu blommar löken

Aftonbladet tar in en debattartikel av Sverigedemokraterna!

Det måste naturligtvis vara en politisk maskirovka av Aftonbladet, de låter en SD:are skriva en positiv artikel om Björklund för att svärta ner honom innan partiledarvalet, det SD gillar måste vara ruttet så att säga.

Vet någon om detta är den första debattartikeln av SD publicerad i Aftonbladet? Jag skulle sätta 30 silverpenningar på detta...

FPs politiska kris fortsätter

Ja så blev det sista året i politiken för Lars, han annonserar nu att han inte ställer upp till omval på nästa kongress, bra eller dåligt? Det har inte så stor inverkan på FP i sin helhet eftersom problemet är positioneringen på politiken och inte ansiktet som presenterar den. Men en quick fix är något alla gillar och kan relatera till men FP måste ta tag i grundproblemen på kongressen, ska bli intressant att se var de går.

Demokratin blöder i Sverige

Sverigedemokraterna kan som sagt inte hitta en lokal för sitt årsmöte, till och med det liberala Danmark har sagt nej till att hålla årsmötet efter hot mot liv och egendom. Det märkliga med detta är att samtliga på vänsterkanten blir oerhört liberala när det gäller sverigedemokraterna. Hotellen har rätt att hyra ut till vem de vill är ett ofta hört argument, att det inte alls rör sig om näringsfrihet och moraliska beslut har inte heller Nalin Pekgul förstått då hon uttalar sig i TV om att "det känns skönt när samhället säger ifrån", i det här fallet stoppas SD med hot om våld, kanske att Nalin anser att våldet i Irak är ett bra exempel på samhällsdebatt?

Att SD inte kan genomföra sitt årsmöte är faktiskt en förlust för demokratin, i Svenska grundlagens regeringsform kan vi hitta följande paragraf:

2 kap. Grundläggande fri- och rättigheter

1 § Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad

1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,

2. informationsfrihet: frihet att inhämta och mottaga upplysningar samt att i övrigt taga del av andras yttranden,

3. mötesfrihet: frihet att anordna och bevista sammankomst för upplysning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande av konstnärligt verk,

4. demonstrationsfrihet: frihet att anordna och deltaga i demonstration på allmän plats,

5. föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften,

6. religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion.

De intressanta paragraferna är framförallt mötesfriheten och föreningsfriheten, att SD hindras att hålla sitt årsmöte är ett bevis på att riksdagen bryter mot grundlagen, har inte riksdagen resurser att garantera säkerheten när ett demokratiskt parti ska hålla årsmöte är det en sådan förlust för demokratin att de folkvalda genast borde rösta bort sig själva.

Nu har en folkpartist, av alla människor, uppfattat att detta faktiskt är ett demokratiskt problem och uppmanar nu sina partikamrater i regeringen att finna en lokal så att ett demokratiskt valt parti kan genomföra sitt årsmöte, det ironiska i hela saken är att politikern som har ryggrad nog att stå upp för demokrati, föreningsfrihet och åsiktsfrihet heter Essam El-Naggar och kommer från Uddevalla, att just en icke etnisk svensk ställer sig upp för att försvara sverigedemokraternas demokratiska rättigheter är på något sätt poetisk rättvisa samtidigt som det klart och tydligt visar att den svenska uppfattningen om demokrati behöver personer utifrån sverige som just upplevt vad bristen på demokrati gör med ett samhälle.

Vi behöver fler människor som Essam El-Naggar i sverige, dels för att visa svenska etniska politiker vad demokrati är och att det behöver försvaras främst från de som tror att de försvarar den samt även för att garantera att rasistisk politik tas fram i ljuset så att vi alla kan se den och bemöta den med demokratiska medel.

Jag anser att Essam El-Naggar ska utses till Årets hjälte, en man som står upp för demokrati och vad det egentligen innebär, att tillåta åsikter du inte gillar i samhället. Tänk vilket ramaskri det hade blivit med efterföljande debatt om demokratikris om nazister lyckats stopp vänsterpartiets årsmöte med samma medel.

Dubbelmoralen firar ständiga triumfer i partihögkvarteren!

Leijonborg och de olydiga

Nu börjar kraven på Leijonborgs avgång eka, det är lite märkligt att det ska till ett byte nu när FP sitter i regeringen men oavsett detta så är Folkpartiet ett parti i kris. De har inte längre en tydlig politik, Jan Björklund och company varvar sansad politik med helt bisarra krav som antagligen kommer från vänstervingen inom partiet.

Folkpartiet behöver en förtydelse av sin politik samt en stark riktning var de vill, ska detta parti att fortsätta på den inslagna ljumma socialliberala inriktning som de har haft ett tag eller ska de mer klassiskt liberala tankarna ta över. Partiledningen måste dock inse att det blivit trångt i mitten, nya Moderaterna och Socialdemokraterna slåss om mittenväljarna som är den grupp som avgör valen, Centern har redan mutat in den mer klassiskt liberala politiken och Kristdemokraterna har tagit över familjepolitiken. Vad är kvar för folkpartiet kan vi fråga oss, kanske ska partiet helt enkelt ta steget fullt ut och byta block? Folkpartiet är egentligen ett socialistiskt parti och har aldrig varit riktigt bekvämt inom den borgerliga alliansen, deras politik har även börjat likna den socialistiska tvångspolitiken som innebär att tvång åläggs den enskilde för kollektivets bästa istället för att möjliggöra för individen att lösa sin situationen, det allra tydligaste exemplet är skolpolitiken. Införandet av delade VAB dagar är även det så oerhört korkat att det inte kan kallas liberalism överhuvudtaget, har F! infiltrerat den folkpartistiska familjepolitiken?

Slutsatsen är att Folkpartiet skulle tjäna på en ansiktslyftning men den måste röra mer än bara att byta ut ansiktet utåt, de måste ta en redig funderare på var de ska positionera sig i svensk politik, som det är nu är folkpartiet enbart ett flummigt halvt till vänster parti utan tydlig profil, det är början till slutet för vilket parti som helst. Kanske det skulle behövas att FP tar upp kampen med Centern om att vara ett klassiskt liberalt parti, annars får det nog bli till att vandra vänsterut, men folkpartiet har egentligen alltid varit socialister i blå kostym.