Skadestånd för mobbad

SVD och DN rapporterar om det rekordstora(!) skadestånd som en mobbad elev kräver av en skola, vid en första anblick verkar det överdrivet men är det det?

Jag anser att den slappa attityd som skolor uppvisat i samband med det bakbindande av lärarkåren har gått alldeles för långt, inte nog med att lärare är utsatta för hot utan störande element ges större rättigheter än de elever som vill lära sig något.

Att kommunala verksamheter inte bryr sig om reslutatet av tjänsten eller produkten blir ju extra tydligt när dylika historier dyker upp på tidningarnas sidor varje dag. Det är dags att sätta ner foten och säga att det inte duger att gömma sig bakom skollagen när det gäller detta enorma problem. Det är bra att mobbade nu kan begära skadestånd för skolornas slapphänthet och frånskyllande attityder, jag hoppas innerligt att domstolen godkänner detta eftersom det slår mot det absolut enda som rektor bryr sig om, skolans budget. När pengar börjar rinna iväg på detta sätt kommer kommunen att reagera, det kommer nu inte att gå att fortsätta som strutsen.

Jag hoppas verkligen att en ny lag införs om produktansvar, om en leverantör levererar en undermålig produkt eller genom underlåtenhet tillåter en annan människa att skadas så ska de också kunna hållas ansvariga, alternativet är att lägga ner samtliga kommunala skolor och införa privata alterbnativ som tydligare kan hållas ansvariga.

Marcos författarskap

Så har då subcommandante Marcos slutligen kommit ur garderoben som kapitalist, jag gillar världen idag när socialister faktiskt kastar sin förklädnad och visar att det ligger i människans natur att tjäna pengar.

Nu har ju även Socialdemokraterna privatiserats så vi kanske äntligen ser slutet på socialismen som förtryckarideologi i världen. När Castro dör och Nordkorea slutligen faller då kommer socialisterna att vara förvirrade ett tag, visserligen har många gått över till miljöpolitiken och socialiserat denna.

Leijonborg och de olydiga

Nu börjar kraven på Leijonborgs avgång eka, det är lite märkligt att det ska till ett byte nu när FP sitter i regeringen men oavsett detta så är Folkpartiet ett parti i kris. De har inte längre en tydlig politik, Jan Björklund och company varvar sansad politik med helt bisarra krav som antagligen kommer från vänstervingen inom partiet.

Folkpartiet behöver en förtydelse av sin politik samt en stark riktning var de vill, ska detta parti att fortsätta på den inslagna ljumma socialliberala inriktning som de har haft ett tag eller ska de mer klassiskt liberala tankarna ta över. Partiledningen måste dock inse att det blivit trångt i mitten, nya Moderaterna och Socialdemokraterna slåss om mittenväljarna som är den grupp som avgör valen, Centern har redan mutat in den mer klassiskt liberala politiken och Kristdemokraterna har tagit över familjepolitiken. Vad är kvar för folkpartiet kan vi fråga oss, kanske ska partiet helt enkelt ta steget fullt ut och byta block? Folkpartiet är egentligen ett socialistiskt parti och har aldrig varit riktigt bekvämt inom den borgerliga alliansen, deras politik har även börjat likna den socialistiska tvångspolitiken som innebär att tvång åläggs den enskilde för kollektivets bästa istället för att möjliggöra för individen att lösa sin situationen, det allra tydligaste exemplet är skolpolitiken. Införandet av delade VAB dagar är även det så oerhört korkat att det inte kan kallas liberalism överhuvudtaget, har F! infiltrerat den folkpartistiska familjepolitiken?

Slutsatsen är att Folkpartiet skulle tjäna på en ansiktslyftning men den måste röra mer än bara att byta ut ansiktet utåt, de måste ta en redig funderare på var de ska positionera sig i svensk politik, som det är nu är folkpartiet enbart ett flummigt halvt till vänster parti utan tydlig profil, det är början till slutet för vilket parti som helst. Kanske det skulle behövas att FP tar upp kampen med Centern om att vara ett klassiskt liberalt parti, annars får det nog bli till att vandra vänsterut, men folkpartiet har egentligen alltid varit socialister i blå kostym.