Skadestånd för mobbad

SVD och DN rapporterar om det rekordstora(!) skadestånd som en mobbad elev kräver av en skola, vid en första anblick verkar det överdrivet men är det det?

Jag anser att den slappa attityd som skolor uppvisat i samband med det bakbindande av lärarkåren har gått alldeles för långt, inte nog med att lärare är utsatta för hot utan störande element ges större rättigheter än de elever som vill lära sig något.

Att kommunala verksamheter inte bryr sig om reslutatet av tjänsten eller produkten blir ju extra tydligt när dylika historier dyker upp på tidningarnas sidor varje dag. Det är dags att sätta ner foten och säga att det inte duger att gömma sig bakom skollagen när det gäller detta enorma problem. Det är bra att mobbade nu kan begära skadestånd för skolornas slapphänthet och frånskyllande attityder, jag hoppas innerligt att domstolen godkänner detta eftersom det slår mot det absolut enda som rektor bryr sig om, skolans budget. När pengar börjar rinna iväg på detta sätt kommer kommunen att reagera, det kommer nu inte att gå att fortsätta som strutsen.

Jag hoppas verkligen att en ny lag införs om produktansvar, om en leverantör levererar en undermålig produkt eller genom underlåtenhet tillåter en annan människa att skadas så ska de också kunna hållas ansvariga, alternativet är att lägga ner samtliga kommunala skolor och införa privata alterbnativ som tydligare kan hållas ansvariga.

Kan planet inte lyfta?

Indiska flygvärdinnor som väger för mycket får inte vara med på flygningarna för Air India. Enligt ett domstolsbeslut nu i veckan redovisat av e24 så kommer de som väger mer än vad som är specificerat i kontraktet inte att få flyga med. Domaren till och med rekomenderar dessa kvinnor att banta.

Hur humoristiskt det än låter så väcker det en del intressanta frågeställningar. Ska privata bolag få förhandla till sig detta och liknande saker i ett anställningskontrakt? Jag kan svara ett svagt ja på den frågan men naturligtvis finns det en del etiska konflikter i just detta.

Men om en arbetsgivare får stipulera ickerökning och drogtester som anställningskrav varför ska de då inte få ta med viktkrav i kontrakten? Vad är det som egentligen skiljer på just krav på att hålla vikten med att inte röka? Inget av de bägge är på något sätt motiverat att göra ett bättre jobb direkt utan handlar mer om hälsa och utseende.

En intressant diskussion kan vara om det är rätt att staten förbjuder privata företag att diskriminera de som söker anställning på företaget, visst kan vi ställa krav på att staten inte ska diskriminera på grund av kön eller hudfärg men kan vi kräva samma sak av privata arbetsgivare? Vi vet ju redan idag att det skre aktiv diskriminering av många människor baserat på mer än bara kön och hudfärg, exempelvis diskrimineras fula människor, tjocka människor, alkoholister osv. Var dras gränsen för den accepterade diskrimineringen och den som inte är accepterad och vem bestämmer det?

Rätten till mitt liv

Svenskan skriver idag om aktiv dödshjälp och om den modiga kinesiska som nu bloggar för att få rätten att avsluta sitt liv värdigt blir censurerad av en stat som dömer ut dödsstraff för ekonomiska brott.

Jag har svårt att se det konsekventa i Kinesiska regeringens politik, tyvärr fungerar Kina som en diktatur så de behöver knappast vara konsekventa eller lyssna på sina medborgare men nog anser jag att en person ska ha rätten över sitt eget liv, det borde knappast vara statens uppgift att bestämma när eller om du får dö.

Vill vi ha tysta självmord eller värdiga slut för de människor som idag känner att det inte finns mening med att fortsätta leva, varför ska staten bestämma över detta som måste vara mitt beslut. En byråkrat kan inte veta hur mitt liv är, hur jag känner det varje dag. Jag hyllar Li Yan idag, denna modiga kvinna som vågar att blogga om en åsikt i kommunistiska diktaturen Kina.